Samtidigt har det skett en revolution inom neurovetenskapen, i och med upptäckten att hjärnan inte är fast och färdigkopplad, inte ens i vuxen ålder. Den förändras ständigt genom hela livet.

Allt vi gör förändrar hjärnan på något sätt. När vi tränar en färdighet växer de delar av hjärnan vi använder, och när vi inte använder vissa delar krymper de. Det här kallar forskarna neuroplasticitet.

Allt detta leder fram till en lockande fråga: hur förändrar meditation hjärnans fysiska struktur? Forskarna har bara börjat besvara frågan, men vi har redan hittat några riktigt spännande svar.

1. Fler kopplingar i hjärnan

Inom neurovetenskapen ligger stort fokus i dag på hur olika delar av hjärnan gör olika saker. Hjärnans funktionella enheter, som består av grå substans, är som små moduler som var och en sköter sin särskilda uppgift – tal, minne, syn eller rörelse. Men för att hjärnan ska fungera som en helhet behöver de olika områdena skicka och ta emot information från varandra. Det sker via hjärnans vita substans. Tänk på den vita substansen som fiberoptiska kablar som kopplar ihop de olika modulerna – hjärnans egen version av internet.

Ett av de mest fascinerande resultaten från hjärnforskningen är att meditation ökar mängden vit substans i hjärnan. Till skillnad från de flesta färdigheter tränar meditation inte bara några enstaka hjärnområden. Den utvecklar kommunikationskanalerna mellan dem.1

Hjärnbalken (corpus callosum) är ett enormt knippe av vita nervfibrer som förbinder hjärnans högra och vänstra halva. Utan den kopplingen skulle vänster sida av kroppen inte veta vad som pågår i den högra! Två studier visade att hjärnbalken och andra strukturer av vit substans hade vuxit fysiskt efter bara fyra veckors mindfulnessträning.2 Studierna fann också en ökad täthet av vit substans i stratum sagittale och corona radiata, kopplad till bättre humör hos deltagarna.3

Det finns ytterligare en struktur av vit substans som genomgående visar sig vara större hos personer som mediterar. Fasciculus longitudinalis superior förbinder hjärnans främre del med den bakre och kopplar ihop uppmärksamhet och reflekterande tänkande med grundläggande kroppsförnimmelser.4

Den ökade mängden vit substans gör att olika delar av hjärnan kan kommunicera bättre med varandra. Det kan förklara hur meditation stärker vår förmåga att hantera starka känslor och stress. Det kan också vara en ledtråd till varför människor som mediterat länge börjar uppleva hela verkligheten som en enda stor, sammanlänkad helhet.

2. En yngre hjärna

När vi blir äldre förlorar hjärnan massa – den krymper bokstavligen inuti skallen. En genomsnittlig 50-årings hjärna är mindre än en genomsnittlig 20-årings. Men en studie som jämförde hjärnorna hos personer som mediterar med personer som inte gör det, åldersgrupp för åldersgrupp, fann att hjärnbarken hos 40–50-åriga mediterare var lika tjock som hos 20–30-åringar som inte mediterade.5 Hjärnan hos den som mediterar verkar behålla sin massa, och i genomsnitt ser den ut att vara sju år yngre än hos den som inte mediterar.

Utöver den här övergripande effekten leder meditation till mer grå substans i viktiga delar av hjärnan. Personer som mediterar har till exempel större volym i områden som hör ihop med uppmärksamhet, sinnesmedvetenhet, medvetenhet om kroppen som helhet och visuell bearbetning.6 Det stämmer väl med neuroplasticitetens logik: ju mer vi använder vissa förmågor, desto större blir de hjärnstrukturer som hör till dem.

3. En lugnare hjärna

Många vet att meditation hjälper oss att hantera stress, men förrän nyligen visste forskarna inte varför. Vissa skeptiker ser meditation som bara en finare form av avslappning. Men allt fler belägg visar att meditation ger fysiska förändringar i de specifika delar av hjärnan som styr stressreaktionen.

Ett tydligt tecken på detta är upptäckten att amygdala är mindre hos personer som mediterar än hos dem som inte gör det.7 Amygdala fungerar som en avtryckare som sätter igång kroppens kamp- eller flyktreaktion. En mindre amygdala kan tyda på en minskad benägenhet att tappa fattningen i stressiga situationer.

Men kan det vara så att människor som dras till meditation har en mindre amygdala från början? Kanske är det naturligt lugna människor som gillar att meditera, snarare än att meditationen gör dem lugnare? Några MR-studier har undersökt just den frågan genom att skanna hjärnan hos personer som inte mediterade och sedan lära dem meditera i åtta veckor. Efteråt skannades deltagarnas hjärnor igen – och amygdala hade blivit märkbart mindre.8

Den krympande amygdalan är förstås bara en del av historien. Det finns också belägg för att meditation förstorar flera hjärnområden som ansvarar för att reglera känslor. Personer som mediterar har till exempel en större nedre del av hippocampus än normalt – ett område som visat sig fungera som en broms för utsöndringen av stresshormoner.9

4. Högre smärttröskel

När jag som barn läste Batman-serier älskade jag tanken på att hans extrema meditationsförmåga lät honom skaka av sig smärta. Det visar sig att det delvis stämmer (även om det är betydligt mindre dramatiskt). Forskare kopplade både erfarna zenmediterare och personer som inte mediterade till en apparat som avgav värme nära huden.10 Forskarna höjde temperaturen långsamt tills deltagarna gav upp (oroa dig inte, ingen kom till skada). Och mycket riktigt – de tuffa zenutövarna var mindre känsliga för smärta, trots att de inte mediterade under experimentet.

När forskarna studerade deltagarnas hjärnskanningar såg de att den dorsala främre gördelvindlingen (dorsal anterior cingulate) var tjockare hos dem som mediterade. Den ökade tjockleken hängde ihop med den minskade smärtkänsligheten. Från andra studier vet vi att det här området är centralt för den känslomässiga reaktionen på smärta. Kanske gjorde den större storleken att de som mediterade klarade en högre temperatur, genom att de omedvetet reglerade sin reaktion på det smärtsamma stimulit.

5. Härliga hjärnvågor

För att upptäcka snabba förändringar i hjärnaktiviteten använder forskare EEG-sensorer – de där små elektroderna på huvudet som ser ut som en cyborgs duschmössa. Med EEG kan forskarna mäta snabba elektriska svängningar som kallas hjärnvågor. De delas in efter hur många gånger per sekund de stiger och sjunker, och olika frekvenser hör ihop med olika medvetandetillstånd.

Alfavågor är medvetandets dämpade belysning. I alfa känner vi oss avslappnade och öppna, inte fastlåsta vid någon särskild tanke eller handling, men ändå vakna och alerta. Mindfulnessmeditation har visat sig öka alfanivåerna i hjärnan, även utanför själva meditationen. Det kan vara en del av förklaringen till att vi ofta känner oss lugnare och mer avslappnade efter en meditation, och till att de som mediterat länge säger att de överlag känner sig mer harmoniska.11

Det andra forskningsresultatet jag älskar är kopplingen mellan ökade gammavågor och meditation i kärleksfull vänlighet eller medkänsla. Gammavågor är de snabbaste hjärnvågorna och svänger med en frekvens på 25–100 gånger per sekund. En studie av tibetanska munkar med lång erfarenhet av meditation i kärleksfull vänlighet visade att deras gammavågor slog alla rekord – högre än vad som någonsin tidigare uppmätts hos en människa.12Det ledde till att en av munkarna, Matthieu Ricard, fick smeknamnet ”världens lyckligaste människa”.

Referenser

1. Fox, K. et al., (2014). Is meditation associated with altered brain structure? A systematic review and meta-analysis of morphometric neuroimaging in meditation practitioners. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 43, 48–73.

2. Tang, Y. Y., et al. (2010). Short- term meditation induces white matter changes in the anterior cingulate. Proceedings of the National Academy of Sciences, 107, 15649–15652.

Tang, Y. Y., Rothbart, M. K., & Posner, M. I. (2012). Neural correlates of establishing, maintaining, and switching brain states. Trends in Cognitive Sciences, 16, 330–337.

3. Ibid.

4. Fox, K. et al., (2014).

5. Pagnoni, G., & Cekic, M. (2007). Age effects on gray matter volume and attentional performance in Zen meditation. Neurobiology of Aging, 28, 1623–1627.

Lazar, S. W., et al. (2005). Meditation experience is associated with increased cortical thickness. Neuroreport, 16, 1893–1897.

6. Se kapitel 4 i Verhaeghen, P. (2017). Presence: How Mindfulness and Meditation Shape Your Brain, Mind, and Life. New York: Oxford University Press.

7. Ibid.

8. Lazar, S. W. (2010). Stress reduction correlates with structural changes in the amygdala. Social Cognitive & Affective Neuroscience, 5, 11–17.

9. Luders, E., et al. (2013). Global and regional alterations of hippocampal anatomy in long-term meditation practitioners. Human Brain Mapping, 34, 3369–3375.

10. Grant, J., et al. (2010). Cortical thickness and pain sensitivity in Zen meditators. Emotion, 10, 43–53.

11. Lagopoulos, J., et al. (2009). Increased Theta and Alpha EEG Activity During Nondirective Meditation. The Journal of Alternative and Complementary Medicine, 15, 1187–1192.

12. Lutz, A., et al. (2004). Long-term meditators self-induce high-amplitude gamma synchrony during mental practice. Proceeding of the National Academy of Sciences, 101, 16369–16373